B gånger Två

Ser ni mina vänner? Ny färg och sånt på bloggen, det tackar vi blogg.se för.
Det där med vänner kan vara knepigt det, svåra saker som borde vara så lätt. Jag hatar när vänskap tar slut, stor som lite, bra som dålig. Allt smärtar i kropp och själ. Men det är nått som var människa nästan måste gå igenom tyvär. Allt från ett kärt djur till en mänslig vän. Allt släpper man nog förr eller senare ifrån sig. Och visst smärtar det, det ska det göra för vad var man annars för vänner igentligen när man kan titta under ytan? Smärta efter vänskap är bra, men bara om man tillåter det i lagom mängt och tid. Inte i flera månader, livet måste få gå vidare och inte stanna för en sån sak. Vänner är fina och ju närmare vänner man har desto bättre tycker jag. Och ytliga vänner som man har bara för att ha, hur fint är inte det? Men lika ledsamt är det när man förlorar en ytlig vän som en nära vän. Vänskap smärtar och det är så det ska vara, ett tecken på att du lever.

Sov Gott, och all gammal vänskap som är död låt den vila i frid.
Fred!